In three day I’ll be 29 and I’m having a bit of trouble grasping that I’m that old. It’s not that I feel old because I don’t. I feel like I’m the same person I was ten years ago, only happier and wiser. It’s just that I don’t feel like I’m at that place where someone close to thirty should be.
I dislike the expectations of my age more than my actual age. It feels like all my friends are having babies, getting married or buying houses. That’s what’s expected of someone my age but I’m not there yet and I don’t want to be. I don’t feel the need to get married. That whole “every girl dreams about her wedding day” is bs. I’ve never dreamed about my wedding. And starting a family? I don’t even like kids!
And call me immature but even though I rarely party these days I prefer having the option to do so rather than being stuck at home with kids every weekend. I don’t want to settle down in that way. I’d much prefer being young a little while longer.
Besides, when have I ever been the one doing what’s expected of me?
You've found the the online home of a 29 year old Swedish web designer, artist and blogger who goes by the name Angelica. The site consists of 558 MB words, photos and art. Please do take a look around.
Jag fyller snart 24 och är också förvirrad inför det xD snart har jag inte en enda vän i min ålder som inte har 1-2 st barn. Och det första folk frågar när man lära känna någon ny är; jaha när ska du och din kille skaffa barn?
Hej på dig med typ O.o känns som att så fort man fyllde 21 är det typ lag på att börja fundera på barn.
Enda problemet, eller kanske mer FRÄMSTA problemet jag har med min ålder är att jag väldigt gärna vill ha barn, och jag vill inte bli “för gammal” innan jag får chansen att bli mamma. Efter 35 ökar risken för att barn och/eller mor tar skada av graviditeten, och jag vill ju inte vara tant när mitt barn tar studenten liksom?
Annars är ålder bara en siffra